Att stånga huvudet mot väggen

Vad för superkrafter eller speciella förmågor måste man ha för att få en synnerligen tjurskallig 12-åring att sluta dissa böcker som inte har foton på framsidan? Jag känner att detta var ytterligare ett försummat område i utbildningen.

Eleven ifråga har mycket bestämda åsikter kring böcker med "tecknade" framsidor. De är dåliga. Rakt av. Hen ids inte ens läsa eller lyssna till vad som står på baksidan, inte heller vittnesmål från mig eller vänner som läst böckerna ifråga övertygar. Det är inte bara tecknade framsidor som är dåliga, hen inkluderar även redigerade foton (som t ex att de har fått en blåtoning) samt om titeln är "tecknad"; dvs om den kanske är gjord så den ska se sprayad ut eller som hopklippta bokstäver från tidningar.

Det spelar också roll hur fotot är taget. Är personerna tillräckligt snygga? Syns hela kroppen? Johanna Lindbäcks Min typ brorsa har visserligen ett foto på framsidan, men texten är fel och det är bara benen som syns. Till råga på allt hade ju människan Converse på sig - tydligen dög inte det.

Som om inte detta vore nog får böckerna inte vara för sötsliskiga och gulliga, inte heller får de handla om några jobbiga saker såsom sjukdom, skilsmässor eller döden. De måste vara roliga och de måste vara av det tjockare slaget, men inte för svåra att läsa. Fantasy duger inte. Det måste handla om nutid och vara på riktigt.

Förrförra besöket lade jag och kompisarna fram bok efter bok och ingen dög. Till slut höll jag fast en bok, med framsidan gömd, och försökte få henom att läsa baksidan. Det gick inte. Ungen ägnade bortåt 10 minuter åt att försöka slita den ifrån mig för att se framsidan. Kompisen läste dock och lånade den istället.

Förra besöket förklarade jag att jag inte hade så mycket tid att lägga på en enda elev när det samtidigt är 20 andra som sliter i mig - hen fick klara sig själv. Jag menade att det är bättre att hen kollar på framsidorna själv, då jag inte har tid att dra ut varenda bok och då hen ändå inte vill ha de böcker jag visar. Hen satte sig i ett hörn och tjurade medan jag hjälpte de andra.

Jag har förklarat att framsidan inte säger ett dugg om hur bra boken är. Jag har förklarat att populära böcker ofta trycks upp i flera utgåvor och att framsidan ofta görs om så en utgåva kan ha en tecknad framsida och nästa har ett foto - men innehållet är detsamma. Jag har vädjat till hens logik utan resultat. Jag har frågat varför och fått till svar att böcker med tecknade framsidor inte handlar om riktiga människor. De flesta romanfigurer är ju inte på riktigt... Och många biografier har framsidor som definitivt inte hade passerat nålsögat. Inga förklaringar har hjälpt.

Idag fick hen vänta till sist och därefter gick jag igenom hylla efter hylla och plockade ut de böcker som hade foton på framsidan, samtidigt som vi hade samma fruktlösa diskussion igen. Hen dissade samtliga, för att de såg tråkiga ut. Hen tröttnade på att vänta och letade själv (efter att ha suttit still i 20 minuter) och se - hen hittade två böcker, som båda hade redigerade foton på framsidan och såg precis ut som andra böcker hen precis innan hade avfärdat. Då passade det minsann, men riktigt bra var det nog inte ändå, det märkte jag. Gissningsvis var det tanken på en irriterad lärare som tvingade fram ett beslut.

Jag fick en kram på vägen ut och ett halvt löfte om att hen kommer tillbaka om ett par dagar, eftersom böckerna var så tunna och inte räcker till nästa vecka. Jag hälsade att det enda som finns kvar då är facklitteraturen, men det kommer inte läraren godkänna.

Jag ger upp.

Murphys lag

En kurs jag kan sakna att jag aldrig gick är "Kopiatorns anatomi, 7,5 hp". Ibland ägnar jag nämligen mer tid åt att pilla på kopiatorn och skrivaren än jag svarar på referensfrågor och då hade det varit trevligt att veta vad jag ska göra med dem.

Ursäkter från en icke-deltagare

Tyvärr deltog jag (Maaja) själv inte i färgglada veckan. Det finns egentligen tre anledningar till det:

1. Jag hade inga färgglada kläder kvar i min garderob och på grund av kort varsel hann jag inte tvätta.
2. Mina arbetskamrater är inte helt toleranta mot färgglad klädsel. På grund av min nyfunna kärlek till klargröna t-shirts har jag till exempel fått dras med det inte så smickrande smeknamnet "Hulken". Även "Rödluvan" är ett återkommande namn (ni kan själva försöka gissa vilket slags plagg det syftar på). I tisdags kom en arbetskompis till mig till jobbet iklädd lila byxor, något som roade många. Han lät sig dock inte nedslås, trots åtskilliga referenser till både David Bowie, Teletubbies och gayvärlden.
   
3. Jag kunde ha svurit på att jag hade tre punkter alltså.
   

För att kompensera min färglöshet bjuder jag på två gamla bilder från Maajas i övrigt ganska färgglada liv.

Maaja framför graffitivägg iklädd Rödluvetröja, blå jeanskjol, orange mössa samt hemmastickad halsduk modell extra lång.


Maajas gamla favorittjocksockar som tyvärr gått ett otrevligt öde till mötes. :C

Vi får helt enkelt hoppas på fler färgglada veckor så att jag också hinner delta. Med tanke på att min garderob har känt av en kraftig ökning i färgglada kläder det senaste året har jag nog en hel del spännande att bidra med.

Färgglada fredag.

grönt var temat för dagen.

C:s Fredag

Idag skulle jag egentligen ha på mig en orange kjol för att göra min outfit komplett. Jag hade dock skavsår och kunde inte tvinga in fötterna i stövlar. Istället hade jag på mig en grön tröja av okänt ursprung. Till detta hade jag jeans, väldigt randiga strumpor som jag inte orkar ta kort på men som safari kan intyga att jag hade. Rosa band kring halsen, rosa kofta, rosa örhängen, illrosa läppstift och slutligen en väldigt gul kappa. Vissa tyckte av denna anledningen att det var lämpligt att kalla mig kycklingen. Både jag och Safari konstaterade idag att man blir gladare av fina färger så bara det gjorde denna vecka lyckad! Nu ska jag byta om till svartvitt då det är jobbkod men jag lovar att klä mig ganska färgglatt även på puben. Tack alla som har gjort världen lite gladare denne vecka!

Safaris färgglada vecka

Jag har varit för lat för att lägga ut bilderna varje dag. Så här kommer hela min vecka istället:

I tisdags hade jag en färgglad och blommig klänning

I onsdags bar jag ett par röda strumpbyxor och ett linne med röda äpplen på. Till det min klocka som är illgul och rött nagellack.

I går hade jag ett par knallgula strumbyxor och en randig tshirt. När jag var ute hade jag min röda jacka till detta.

Idag har jag på mig en randig väst i flera färger och mina gröna grodstrumpor.

Färgglada fröken röd och rundvandraren.

Fantasin börjar att tryta nu och backandes från min kamera inser jag att självutlösaren har vunnit kampen om tiden ännu en gång. För övrigt så blev jag rundvandrad av en kvinna som påminde mycket om den förunderliga kvinnan back in the good old days i a600. Sorterade böcker på min bokvagn. Två och till och med tre varvs filisoferande rundvandring (kring mig och trappräcket) med en bok höjd framför sig kan vara sött. Kanske framkalla ett litet leende i mungipan. När det börjar komma upp i fyra fem varv och där över ger det mig mest gåshud och allvarliga koncentrationssvårigheter. Läskigt!

Yäccs torsdag

Idag torsdag reagerade till och med pvn på att jag var färggrann - solgul tröja, härligt rosa t-shirt och orange uggletrosor, wow!

Inför imorron planerar jag något verkligen sprakande.

Yäccs långa onsdag

I onsdags jobbade jag till midnatt och hann inte fota, men jag valde tröja med omsorg - den skulle passa att arbeta i, inte för skrikig färg eftersom jag skulle teckna, men ändå färgglad. Jag lyckades på två av tre punkter. Att tröjan är från tidigt gymnasium säger en del om varför den är så kort. Men frukta icke! Jag hade en tjocktröja över/runt så jag var anständig.

C:s Torsdag

Idag såg jag ut såhär så det så. En härligt aprikostroja med blå prickar och axelvaddar som lätt åker snett. Den är i ett mysigt nylonaktigt material och luktade från början tant när jag köpte den på myrorna. Detta kombineras med ett bjärt turkost halsband från snö och ett par prickiga strumpor i samma färg.