Intervju, apcirkus och andra bullar

Jag blev intervjuade igår och tro det eller ej, detta skedde i A600 korridoren. Det var sterilt och trist, javisst men jag var ändå på hemmaplan och kunde göra ett seriöst intryck. Trodde jag ja.
Det fina med datorsalarna i A600 är att de har fönster ut mot korridoren där jag satt och hade min intervju. Jag vet inte om mina kära vänner vill spoliera mina chanser att göra ett så sunt intryck som det går när jag blir intervjuad av en VÄLDIGT viktig tidning. I vilket fall satt de och vinkade och skrattade glatt innanför glasfönstret. De såg lite ut som cirkusapor i bur. Jag klandrar dem iofs inte, uppsatsen är vansinnigt tråkig och man gör vad som helst för lite förströelse. Dessa upptåg ledde dock till att jag hade svårt att koncentrera mig på intervjun och måste ha gett ett väldigt ambivalent intryck. Ja jag brukar sitta och småskratta när jag pratar om bibliotek i nedskärningstider och vikten av marknadsföring. Till slut erkände jag dock för intervjuaren att det var folk bakom honom som betedde sig lite lustigt men när han vände sig om var de naturligtvis normala....Sedan avslutades hela sessionen med att han tog en miljard bilder på mig, då jag har en tendens att alltid blunda på foton. Killen försökte till och med distrahera mig med prat om påskbord för att jag inte skulle blunda...det fungerade inte riktigt.

Jag har nu tagit en paus från A600 och folket där i en vecka. Det behövs tydligen för vi har inte längre något att samtala om. Love hävdade att mina hypokondriska och i övrigt knäppa inlägg var det enda som hade dryftats under en HEL lunch och då är läget uppenbarligen illa. Nu påbörjar jag istället mitt uppsatsarbete på hemlig ort och hoppas att det skall gå bättre. Idag intervjuade jag 5 st barn och bjöd på hembakta bullar. Jag tror de mest var ute efter bullarna för när de var slut dog även samtalet ut....