Livet mellan Pearl och Corbra är minst sagt hysteriskt.

Idag var det en helt vanlig dag i A600, men jag tänkte att jag skulle dela med mig lite för den oinvigde. Det råkar vara så att Cobra och Pearl är A600-gängets mest (miss)nöjda singlar och de har nu en tid projicerat alla sina karladrömmar på en liten stackars oskyldig snickarkille som får utstå ståndiga "Åhh Het!-stön" så fort de tror att han är utom hörhåll. Problemet är bara att de sedan har väldigt svårt att hålla masken, utan blir sådär nyförälskat fnittriga varje gång han går förbi, och tro mig han ser det.

Plötsligt under förmiddagen kommer Cobra inramlandes i rummet. Med en hysteriskt blick och gällt fnissande får vi alla höra att hon blivit ikappsprungen av Byggaren i Hissen. Hon hade inte kunnat hålla masken och därför börjat föra en krystad konversation om den jätte STORA klockan han höll i. Tänk så pinsamt att prata med honom om stora saker! Tankarna följer därefter i en bana som jag är för pryd för att ventilera här. Men tänk STORA saker...

Efter en väl förtjänt lunch, med handklovs-provning och utpekande av hetingar utanför på gatan, återvänder vi till vårt kära datorrum för att fortsätta dagens arbete bara för att upptäcka att Pearls ångestfyllehångel bestämt sig för att göra det samma. Pearl flyger ut ur rummet under nya hysteriska finissattacker och tillbringar sedan eftermiddagen med att hålla en smärre SMS konferans med Cobra om det jobbiga i situationen. Jag vill här tillägga att detta skedde medan de båda satt i samma rum, mitt emot varandra.

Tiden går och det blir dags för glasspaus, min mest efterlängtade stund på dagen och vem tror ni kommer och går förbi när vi precis ska sätta oss tillrätta på en bänk, om inte byggare Bob. Pearl drar en djup innandning och öppnar kakhålet på vid gavel, med samma min som ett litet barn som upptäckt en hel påse godis på den mest oväntade plats, och trevar efter Cobra för att hon också ska få ta del av "läckerbiten". Nu är detta i och för sig inget ovanligt betende hos Pearl som inte bävar för att uttrycka sina åsikter i dessa frågor, problemet var bara att korridoren var så tyst att byggaren reagerade på ljudet och ertappade henne mitt i hennes kakhålsöppnande och viftande pose. Hans ansiktsuttryck döljdes dock av en korridorpelare, men ögonkontakt var det definitivt och fnissatackerna börjar på nytt för att sedan eskalera i spridda skurar under dagen. Vad skulle man skriva i denna blogg om dessa två inte bidrog med sin hysteri? Antagligen bara att GBs nya fruitdisc-glass inte var värd mer än 2,5 poäng.